​Naturismens etos

etos (grekiska eʹthos), sed, sedlighet i moralisk halt, karaktär; moralisk (grund)åskådning;

Den första vågen: Ett bra liv med nakenkultur
Naturismens pionjärer ivrade för ett bra liv och leverne. En livsreform!

Nakenheten är psykiskt och fysiskt bäst sade professor Johan Almkvist som startade den första nakenkulturföreningen i Svea Rike. Året var 1932, snart 100 år tillbaka. – Föreningen fick namnet Hälsa genom Nakenhet. Namnet ändrades snart till Hälsa genom Nakenkultur. Den schysta nakenheten.

Gemensam klädfrihet, män och kvinnor, var som något som hörde ihop med ”det goda livet” inom nakenkulturen. Professorn Almkvist menade att vi för hälsa och välbefinnande borde vara klädfria i våra hem, minst några timmar varje dag.

Professor Almkvist hävdade att genom nakna samvaro skulle män och kvinnor fostras att uppträda juste mot varandra – Almkvist stavade sjyst på franskt manér.

Även utan kläder skulle vi uppträda helt oförvitligt mot varandra. I stagarna föreskrevs: ”Inget grovt tal får förekomma”.

En apell till det sunda förnuftet
1939, samma sommar som Andra världskriget bröt ut, gav de fyra svenska föreningarna ut en gemensam broschyr: Vad är och vad vill Nudismen?
”Huvudorsaken till folks nuvarande syn på nakenheten nästan endast är vanans och uppfostringens makt. … Nej, moralen sitter icke i de yttre sedvänjorna … Man förväxlar helt enkelt moral med sedvänja och konvenans.

Den andra vågen: Föreningsnaturism, kommunal naturism och naturist-turism
1953 bildades Internationella naturistfederationen, ett samarbete mellan naturistförbund i flera länder. Mötet hölls på Montalivet, den första stora havsnära campingen, vid den franska atlantkusten, som öppnats 1950.

När Internationella Naturistfederationen (INF) bildades 1953 talade man om tre riktningar inom naturismen:

1. Gymnastisk naturism; sol och bad, lek och idrott
   
2. Terapeutisk och läkande ”må bra” naturism
   
3. Dietisk naturism, sund kost; ofta även vegetarisk livshållning. Avstående från tobak och alkohol var en självklarhet.

Naturist-turismen blev nu ett centralt inslag i Naturismen. 1954 infördes INF-passet, ett internationellt medlemskort, som skulle visa att naturist-turister var medlemmar i en naturistförening i hemlandet.

1958 instiftades Sveriges Naturistförbund vid ett möte på Göteborgs Nudistförening på Bohus Björkö. Ett av målen var att söka anslutning till den internationella federationen. Ett annat viktigt mål var att få till stånd skyltade badplatser för nakenbadare. Detta mål uppnåddes när nakenbadet vid havet på Pitholmen, Sveriges till storleken 22:a ö, invigdes sommaren 1970.

Nakenheten var självklar, idrott och friluftsliv var centrala inslag.

Efterhand tunnades de naturistiska dygderna ut. Dieten betraktades som ett personligt val. Alkoholen och tobaken togs bort från förbudslistan; i Sverige skedde detta på 1960 talet.

Idrotten och friluftslivet var inte längre aktuella begrepp inom rörelsen.

1970-talet – det glada årtiondet
Flera nakenbad tillkom.
– I Filipstad; Sandviken vid sjön Yngen öster om Persberg,
– På Öland vid Ekerumsbaden,
– I Öregrund; Tallparken vid Öregrundsgrepen,
– I Uppsala, vid sjön Ramsen i Fjällnora, öster om staden.

Idag finns 60-talet skyltade eller väl etablerade kommunala bad och otaliga ”spontana nakenbad” där badfolket praktiserar naturism.

När INF 1974 definierade naturismen fastställdes gemensam nakenhet som det centrrala temat inom naturismen. Därutöver självrespekt och respekt för omgivningen; alltså respekt för andra människor, naturister och icke naturister samt för en ren och hälsosam miljö.

Dock måste vi här notera att självrespekt, respekt för andra och för miljön, det är fråga om allmänna humanistiska värderingar som även textilfolk kan efterleva. Alla föreningar, inte bara naturistföreningar, torde vårda och värna dessa humanistiska värderingar. Nu återstod oskyldiga paradisisk nakenhet, utan könens åtskillnad, som det enda etos som skiljer ut naturisterna från andra människor.

Naturismens mål är att återge människan något hon förlorat, en enkel och naturlig syn på nakenheten, skrev SNF 1973.

Den tredje vågen: Klädfri frihet, kroppspositivism och livskvalité
Samhällslivet genomgick en omdaning i frihetsfrämjande riktning, människorna kom varandra lite närmare, nakenbad som alltid förekommit inom familjeramar och på öde platser flyttade in även på allmänna badstränder. Kvinnor tog till sig den manliga sedan att bada med bar överkropp, och fördomsfria naturvänner av båda könen kunde lägga av även den sista tygbiten.

Vi som dessa år jobbade i naturistföreningarna trodde nog, att vi nu hade fixat detta. Nu var badfriheten på väg att segra, nu skulle naturismens oskyldiga nakenhet ta över.

Nakisliv i solen – 1990-talet fram till våra dagar
Snart nog återkom baddräktskulturen till de svenska stränderna. Men ute i Europa blev bad i naturdräkten allt populärare. I Frankrike och Spanien räknade turistmyndigheterna in miljontals naturist-turister.

Internet epoken innebar förändringar på snart sagt alla områden. Här spreds reklam för naturistboende och badmöjligheter. Nakenvandring fick ett uppsving i Mellaneuropa genom information på nätet.

Nakenbadande ökade även i Sverige. På några ställen tog kommunala myndigheter sig före att ta ner nakenbadskyltarna, ibland med motivet att ”fler skulle kunna bada där … ” Men det gick inte så bra (ur myndighetens synvinkel). Nakenbadandet på stället var nu etablerat, nakna badare fortsatte att bruka badplatsen.

En del kommuner uppmärksammade att ville folk näcka gick det inte att förbjuda detta. I Sverige och i andra civiliserade länder är oskyldig nakenhet, utan sexuella avsikter, inte förbjudet. Naturism är tillämpad humanism, så enkelt är det med detta.

Naturismens etos segrar hur de välmenande byråkraterna än vrider och vänder på nakenbadskyltarna.