Lejonet och jungfrun

Ni har kanske sett Lejonet och jungfrun, en svensk film i den lättare grenen, som inte gjorde någon succé. Lars-Magnus Lindgren, var regissör, filmen gick på biograferna 1975 och följande år.

Särskilt kommer vi ihåg scenen där Sven-Bertil Taube och Agneta Eckemyr kommer till den paradisiska badön och näckvandrar i solen runt ön. När de kommer tillbaka till sin båt är hela stranden full med badbåtar och det vimlar av stimmiga textilbadare.

De bryter kvistar av lövträden och försöker skyla sig …

Så gick det till på den tiden. Filmlejonen var inte ensamma med att nakenbada. Ute i skärgårdarna och vid ensamma badsjöar var det inga problem att näcka. Och på badstränderna i stan såg man både män och kvinnor med bara överkroppar. Det var, vad badlivet anbelangar, fria och komplexfria tider. Härliga tider!

Naturistförbundet hade bra flyt, 1970 öppnades Sveriges första skyltade nakenbad i Piteå i Norrbotten. Det var styrelsen i SNF som jobbat med detta; Bertil Flood och Hans Lundström, förbundsordförande och vice förbundsordförande, samt Bertil Sefbom, förbundssekreterare.

Miljörörelsen frodades under 1970-talet, man ordnade miljöläger på olika håll, deltagarna badade sprillans när det fanns badmöjligheter.

Vi som verkade i naturiströrelsen på den tiden trodde att nu hade vi fixat detta, nu tog nakenbadandet fart, nu var vi på väg mot textilfria badseder i Svea rike.

Men under 1980-talet vände utvecklingen. Varför tog folk på sig badkläderna igen, när de väl fått av sig dessa onödiga plagg?

Det är en fråga att fundera över!