Cristian Quinteros Soto i Uppsala

Inom konsten är nakenheten ofta mer närvarande än i samhället i övrigt. Och bland naturismens pionjärer – vi talar om de första åren på 1900-talet – räknar vi in konstnärer som vallfärdade till Bayerns och Thüringens skogssjöar för nakenbad och målande med nakna modeller.

Cristian Cuinteros Soto är en svensk fotograf och konstnär som vill göra propaganda för naturismen. Han har bland annat varit både i Abisko och på Ågestabadet i Stockholm och fotat nakna badare.

17 juni var han i Uppsala. I samarbete med några andra konstnärer gällde det att utforska det offentliga rummet. Workshopen kallades ”En dag av omsorg”.

Cristian tilldelades Luthagen, en stadsdel i Uppsala. Han fick genast idén att ordna en bussutflykt till Fjällnora nakenbad. Där ute ”… väntade några deltagare med att klä av sig, andra kände sig omedelbart obesvärade utan kläder och det slutade med att alla var nakna” skriver UNT i sitt reportage, som har den ståtliga titeln: ”Naturismen vill avdramatisera den nakna kroppen”.

I reportaget får vi också veta att naturismen handlar om respekt för andra och för omgivningen. Och den konstnärliga badutflykten med fotografering – samt det stort uppslagna reportaget i Upsala Nya Tidning – är välkomna bidrag för att normaliesera nakenheten. Att nakenbada är ju så mycket bättre är att bada klädbad, det vet ju alla, innerst inne.

Naturistensite

Naturismens framtid

Den första naturistföreningen – i Tyskland – bildades redan på 1890-talet. Då var naturismen i första hand en välfärdsinrättning där folknykterhet och frisksport skrevs med stora bokstäver. I Sverige startades den första svenska föreningen 1932 av professor Johan Almkvist, föreningen hette Hälsa genom Nakenkultur men bytte 1941 till Svenska Friluftsföreningen. Nakenheten är fysiskt och psykiskt bäst, deklarerade professorn.

Nordisk Solsport var en dansk-svensk förening. Den svenska delen hade medlemmar över hela landet och samarbetade med Göteborgsföreningen. En ”Solsportstuga” byggdes på Bohus Björkö.

Efter andra världskriget kom campingnaturismen på bred front. De föreningar som tillkom på 1930-talet blev efterhand ”stugföreningar” medan föreningar som grundades på 1940-talet och framgent i första hand inriktade sig på tält- och husvagnscamping. När naturistförbundet bildades 1957-58 var nykterheten och avstående från tobak självklara saker. Men under 1960-talet slopades dessa krav – ”för att bredda rörelsen” som man sade.

Det ledde till en splittring. Ingarö lämnade 1967 och sedan blev Bohus Björkö utesluten 1971 efter en formell tvist. Sedan dess har svensk naturism varit uppdelad. Fortfarande är det så, att huvuddelen av föreningarna alltjämt är SNF-anslutna, medan en tredjedal av naturistverksamheten i Sverige ordnas av fristående föreningar.

Under resans gång har vi fått bevittna en fortlöpande urvattning av naturismens frisksport- och hälsobudskap. Enligt den definition av naturismen som INF slagt fast är den gemensamma nakenheten den egentliga grundbulten. Dessutom självaktning, respekt för andra och för naturen, värderingar som är lika med alla ideella föreningar.

Dock, nakenheten ifrågasätts alltmer. När det är fest eller sammanträde springer alla som skållade troll och klär på sig. ”Solbadarsällskap” var förr namnet på föreningar som visserligen badade nakna, men som i allt övrigt hade kläder på. Enligt vad företrädarna påstår är ändamålet numera endast att fika och festa. Och då uppstår frågan vad som finns kvar av det ideella i naturistsammanhanget.

Sådana här bilder, men käcka naturistungdomar på språng, ser vi sällan i Sverige. – Bilden är från University of Chicago.

I Tyskland är sport och idrott viktiga delar i konstitutionen av den ideella föreningsrörelsen. Många föreningar deltar i seriespel, till exempel i volleyboll. Den statliga sjukkassan i Tyskland lämnar rabatt till föreningsrnas medlemmar. Föreningarna har i många fall utmärkta anordningar för idrott, exempelvis simhallar och tennisbanor, en del föreningsområden är öppna året runt.

Men även i Tyskland ställs frågan: Varthän går vi med vår ideella föreningsrörelse in i framtiden?

Det tyska naturistförbundet har tillsatt en ”framtidskommitté” som ska undersöka frågan. En utgångspunkt är att DFK – liksom en del andra naturistförbund – ser medlemsantalet sjunka. Dessutom sker demografiska förändringer i samhället, bland annat en förskjutning uppåt i ålder. Därav följer ett behov att rekrytera yngre årgångar inom föreningarna.

Och de nya unga naturisterna har kanske nya och andra värderingar? Föreningslivet i all ära, men det finns naturister som lever sitt naturistliv fristående från föreningsramen.

Till toppen av sidan